Just för tillfället är Freyja en aningens längre ner på våran Vi älskar dig över allt annat på jorden-lista. Hos Hippie har hon däremot sjunkit som en sten och jag är inte säker på att hon någonsin kommer tillbaka upp.

Freyjas hormoner har med ens totalt exploderat i ett gigantiskt kaos. Hon är på någon timme helt förbytt och nästintill omöjlig att ha att göra med. Löptikar är ju alltid lite speciella men så här speciell har jag aldrig varit med om att de är... En smula mindfulness och några djupa andetag så hoppas jag att nedräkningen snart kan börja mot bättre dagar. Jag såg fram mot att hon skulle löpa i höst, men nu vete sjutton om jag tycker att hon någonsin mer ska göra det...